Vi på HERCARE pratar mycket om hormonella obalanser och anser att det är ett stort problem för många av de kvinnor som söker sig till oss. Tyvärr har många av dem redan valsat runt i vården och på grund av okunskap fått höra att deras mående inte har något samband med hormonella obalanser eller att behandling med bioidentiskt progesteron saknar evidens. På HERCARE har vi med stor framgång behandlat tusentals kvinnor som lidit både fysiskt och psykiskt av hormonella obalanser där våra behandlingsprotokoll är grundade i evidens och mångårig erfarenhet.
Östrogendominans
Under förklimakteriet, vanligtvis i åldrarna mellan 35–50, sker hormonella förändringar som påverkar de normala hormonella fluktuationer som sker under menscykelns gång (1). Det här resulterar ofta i högre östrogennivåer i förhållande till progesteron, ofta kallat östrogendominans (2). Vanligt förekommande fysiska symptom i denna period är ömma bröst samt kortare och rikligare menscykler, som inte sällan orsakar järnbrist. På grund av könshormonernas breda påverkan på våra signalsubstanser lider många kvinnor också av psykiska symptom så som ilska, humörsvängningar oro och ångest (3,4).
Studier tyder på att ungefär en tredjedel av kvinnor i förklimakteriet har en överdriven stegring av östrogen under lutealfasen – d.v.s. fasen mellan ägglossning och mens som vanligtvis varar mellan 12–14 dagar. Det här kan bidra till det oproportionerliga förhållande mellan östrogen och progesteron som ofta förekommer i förklimakteriet. På engelska kallar man det här fenomenet för ”luteal out of phase” (LOOP), vilket kan förklara ett flertal av de symptom som kvinnor i förklimakteriet upplever(5).
Anledningen till varför det här fenomenet uppstår är oklart men troligtvis beror det på individuella variationer bland de naturliga hormonella förändringar som sker för menstruerande kvinnor i åldrarna 35–50. Dessa förändringar verkar ge upphov till högre nivåer av follikel stimulerande hormon (FSH) som i sin tur kan överstimulera äggstockarna, men mer forskning krävs för att fastställa vad det här fenomenet beror på.
Vidare verkar de tillfälligt högre östrogennivåerna kunna påverka frisättningen av luteiniserande hormon (LH) från hypofysen i hjärnan som normalt sett har en reglerande effekt på menscykelns gång genom att stimulera ägglossning och bibehålla gulkroppens funktion. Förutom högre östrogennivåer kan det även i vissa fall vara som så att mängden receptorer för östrogen ökar bland symptomatiska kvinnor, men forskningen på området är ännu bristfällig.
Trots hyperstimulering av folliklarna i äggstockarna sjunker paradoxalt progesteronnivåerna under förklimakteriet, vilket i sin tur även kan resultera i kortare och rikligare menscykler p.g.a en kortare lutealfas. Anledningen till det här fenomenet kan eventuellt bero på tidigare nämnda störningar i frisättningen av LH från hypofysen i hjärnan (6).
Sammantaget kan ovan beskrivna mekanismer eventuellt förklara de hormonella rubbningar som ofta uppstår i samband med förklimakteriet, men det krävs mer forskning för att kartlägga detta.
Källor:
1.https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21196391/
2.https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/24753856/
3.https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4335177/
4.https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2971739/
5.https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4834516/
6.https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/16034185/
